Den 9 september hade jag planerat att köra ett långpass med MTB, paddling och MTB. Tyvärr så blev det instället ett betydligt kortare och lugnare pass. Anledningen till det var att precis i början av passet så flög jag över styret.
Nerför Stigbergsliden brukar jag ofta ligga på ganska bra och ha en fart på 30-40 km/h. En bit ner i backen så möter jag en söndagscyklist som genar i kurvan och när han ser mig så kan han inte bestämma sig för på vilken sida av cykelbanan som han ska hålla sig vilket slutar med att båda väljer samma sida. Jag bromsar med bakbromsen, men det gör att bakhjulet låser sig och till slut så väljer jag att låsa framhjulet. Det leder till att jag flyger över styret och landar på ansiktet.
Min "motcyklist" klarar sig bra. Jag blöder från hakan, men mår i övrigt ganska bra. Jag pustar ut på cykelbanan innan jag beslutar mig för att ändå cykla upp till paddelklubben och jobba lite med kanotuthyrningen där uppe. Träningspasset blir bara cyklingen tur och retur i lugn takt. Ju längre dagen går desto mer värkte vänsterarmen och desto mindre kunde jag använda den. I slutet av dagen så är armen helt obrukbar.
Efter en vecka så kunde jag i alla fall lyfta upp min son utan att det gjorde jätteont. Nu 2 veckor efter kraschen så fungerar armen bättre, men jag kan fortfarande knappt cykla eftersom jag inte kan växla upp på framväxeln på cykeln. Tummen orkar inte trycka upp växeln på nästa drev. Paddla vågar jag inte ens prova på eftersom min Rocket kräver att man kan ta i rejält.
Så, det är alltså vila från paddling och cykling. Istället så försöker jag köra på hårt med löpningen.
