This blog is now moved from Blogger to e7andy.se

 The e7andy blog has a new home. All future posts will be published at:

https://www.e7andy.se/blog/

What to do:

• Bookmark the new blog: https://www.e7andy.se/blog/

Thanks for following along - see you on the new site!

Kullamannen 100 miles 2025 - Race report

Först och främst tackar jag de tre löparna som gjorde att jag kom i mål: Richard Ohlsson, Camilla Lindström och Johan Olsson.

Utan er hade det inte gått och tillsammans gjorde vi det! Det var helt fruktansvärt jobbigt och smärtsamt, men också ett fantastiskt äventyr där vi kämpade tillsammans, besegrade alla tankar på att ge upp och tog oss i mål med bara 18 minuter kvar.

Under året har jag haft flera fysiska problem. Jag hade en fraktur i foten i slutet av april så jag kunde inte springa i maj och juni. I juli körde jag igång med 100 km, 200 km i augusti och nästa 300 km i september. Jag körde en kort ultra i september och fick då ont i rygg och knän vilket gjorde att oktober blev en vilomånad med bara 90 km totalt. Jag visste att det här kommer att göra ont.

Prologen upp till Mölle 1 går snabbt även om det är lite trångt. I år är det bara ett varv på Kullaberg, men det är blött och lerigt och tungt att ta sig fram så jag tycker att det är ganska skönt att slippa köra allt en gång till. Otroligt häftig vy när alla löpare med pannlampor klättrar upp till fyren.

Kommer till Mölle 2 och på väg ut därifrån så väller det in snabba 100 km-löpare. Under flera timmar så kommer det att passera mängder med starka löpare som inte sprungit 4 timmar extra.

Allt flyter på bra. Jag ligger på medeltempo 9:00 min/km och det känns som att det här håller jag hela vägen till mål. Börjar räkna på hur fantastiskt snabbt jag kommer till mål och kan ha det gött på hotellrummet och käka chips och godis och sova minst 9 timmar. Lagom naiv 🙂

Det flyter på fram till Råbocka där det är matdepå. Jag börjar frysa som en tok. Jag skakar och kan knappt hålla i muggen. Efter 20 minuter är jag på väg ut igen med nya batterier i pannlampan och mat i magen. Får inte igång benen. De vill inte springa längre. Höger knä gör jätteont. Kommer till slut igång lite smått. Inte minst för att få upp temperaturen. Morgonen kommer och man slipper pannlampan. Livet börjar kännas lite bättre. Tar mig till depån i Stora Hult för ett kort stopp och sen svänga upp på den nya sträckningen över Hallandsåsen.

Hittills har jag sprungit mer eller mindre ensam. Jag har pratat lite med några och hängt på några här och där, men inga särskilt långvariga relationer. Jag har också länge och ofta tänkt på att bryta, men jag ska ta mig till Båstad och 120 km. Sen där beslutar jag om jag ska fortsätta.

Några kilometer innan den extra vattenstationen vid 105 km börjar jag springa med Camilla som hade haft problem tidigare i loppet och var så nära att bryta, men hade pushats fram och kommit igång igen. Strax innan stationen sprang vi ikapp hennes kompis Richard som nu också hade börjat få problem. Jag tog ett snabbt stopp där för att komma vidare och sprang vidare ensam. Fast det tog inte lång stund innan de hann upp mig så det kändes som att det var bättre att hålla ihop. Jag var inte starkare ensam.

I Båstad såg jag till att packa så lätt som möjligt. Bort med allt som jag inte var tvungen enligt reglerna att bära med mig. Ta bara sån energi som jag kanske kan äta. Skippa alla bars och annat som helt enkelt inte gick ner längre. Bytte strumpor och skor. Det kändes bra då…fast i retrospekt så skulle jag inte gjort det. De nya strumporna funkade inte bra på slutet.

Nu hade jag helt slutat att tänka på att bryta. Mitt hotellrum är ändå precis där. Jag sitter i princip under balkongen till rummet. Depåstoppet blir ganska långt. 50 minuter. Vi kommer ut igen och vi ska ta oss i mål.

Exakt var vi träffade på Johan kommer jag inte ihåg, men i Glimminge så var det vi fyra så innan dess någonstans på vägen från Båstad till Glimminge.

Till Glimminge har det gått ganska bra även om tiden och distansen har satt sina spår i knän och fötter. Det är inte tal om någon direkt löpning längre. Det är som att vicka fram ett kylskåp. Fötterna lyfts inte högt över marken. Enligt kartan så är det ganska flack löpning på Bjärehalvön så i min hjärna skulle det inte vara några problem.

Fel. Det är total misär där. Mörkret, regnet och blåsten kom och då även kylan. Det är också en herrans massa stenar man måste se upp med för att inte snubbla på. Vi hade nu varit ute i över ett dygn. Energin var låg. Svårt att få i sig någon energi. Senaste timmarna har jag i princip bara drivits fram av sportdryck och jag ser inte att det kommer ändras framöver. Allt växer i munnen. Jag vill inte ens försöka längre.

Nu börjar navigeringen bli svår. Det är långt mellan markeringarna och inte alls tydligt. Det sitter reflexer här och där och det är svårt att veta vilka man ska följa. Jag har ingen överblick. Jag vet inte var jag är. Min klocka (Enduro 3) har banan inlagd så jag använder den nu hela tiden för att vi ska komma rätt. Vi lyckas ändå springa fel ett par gånger när vi följer efter några andra. Klockan hittar en bra väg tillbaka till banan och vi kan fortsätta.

Efter Torekov kommer man till Bjärekustens naturreservat och Gröthögarna. Här är det värre än total misär. Jag har inte varit med om något liknande. Man ser ingenting förutom klapperstensfält och små blöta stigar. Mentalt väldigt tröttande. Regn, mörker och blåst. Det är svårt att navigera. Reflexerna sitter långt från varandra, men klockan visar vägen. Johan och Camilla drar framför mig och jag ropar vilken riktning de ska fortsätta i när det blir tveksamt. Det kändes som att vi var där i en evighet, men när jag nu kollar trackingen så tog det “bara” en timme.

Hovs hallar är sista depån. Vi ser till att ta ett kort stopp och bara fylla på det mest nödvändiga. Tiden börjar bli tight. Medeltempot får inte gå över 11:12 min/km för då är det kört och vi missar maxtiden på 32 timmar. Jag har för mig att vi nu låg på 10:30.

När jag snabbt hade kollat banan innan så hade jag sett att det skulle vara två små knölar på slutet men tänkte att det inte var några problem. Det man inte ser är den extremt hala leran som gör att det knappt går att gå på stigarna och hur små och smala stigarna är.

När vi kommit ner från berget efter Hovs hallar så trodde vi att det bara var att springa till Båstad och gå i mål då det kändes som vi hade varit uppe på två berg.

Nej, då ska vi svänga upp i skogen igen upp för ett sista berg och återigen slipprig lera och vatten. Nu slutade jag bry mig om leran och vattnet. Fötterna var körda sedan länge och vi kunde inte finlira runt. Det är bara att forcera igenom. Det får bli ett senare problem.

Efter 163 km börjar navigeringen på klockan strula. Det har helt enkelt blivit för mycket data för den att hantera. Jag lagrar data varje sekund så det blir en del efter 30 timmars löpning. Kartan uppdaterar sig inte och visar inte något förutom sporadiskt. Jag får stänga av navigering och starta den på nytt flera gånger. Tar fram mobilen för att hålla koll, men det är svårt att se alla små svängar hit och dit och jag har ingen vettig app som visar var jag är på banan. Som tur är väljer jag rätt reflexer att följa och vi kommer till slut ner mot Norrvikens trädgårdar. Där är det musik och ljusarrangemang med lampor överallt. Det kändes som att det var fint 😀

Nu börjar “spurten”. Det har gått 31 timmar. Vi vet inte hur långt det är kvar eller hur lång tid det kommer att ta. Vi tror det är 3-4 km, men vi har haft fel så många gånger tidigare så vi vågar inte chansa. Vi springer igen. 8 min/km. Racerfart jämfört med det vi lyckats komma upp i de senaste 12 timmarna. Richard har vaknat till och drar oss framåt. Hur orkar han? Jag vill bara gå, men måste hänga på och hålla tempot för att inte komma efter.

Sträckan från Norrvikens trädgårdar är oändligt lång. Vi ser inte slutet. Efter varje sväng så fortsätter det bara. Vi ser strålkastarna spela över himlen. Det är dit vi ska, men vi kommer inte närmare.

Till slut är vi där! Vi har tappat Johan och jag har också kommit lite efter. Vi väntar in alla så att vi fyra springer i mål tillsammans.

Vi klarade det!

Några minnen utöver alla löpare och glada funktionärer:

Fyren som lyste mitt i natten. Långa såphala spänger. Publik långt ute i skogen med hejarop och musik. Jättehögen med morötter mitt i skogen. Den svajande hängbron som tog maximalt 5 löpare samtidigt. En gäng får mitt i natten. Kalvar som stod mitt på stigen och inte flyttade på sig. Tips för framtiden:

• Reka banan så att du vet vad som kommer. Det är inte kul att få en vända uppför och genom lera när man trodde att man var klar.
• Dela upp GPX-filen i flera delar så att det blir lättare för klockan att hantera den.
• Lägg in depåer i klockan så att man kan se hur långt det är kvar till varje.
• Byt till smart loggning för att inte lagra varje sekund.
• Förbered app på mobilen för navigering. Tips: Gaia GPS brukar jag använda, men inte den här gången.
• Byt inte strumpor och skor om det inte behövs. Fungerar det så kör vidare.
• Fundera på energi. Bara bars och gels fungerar inte för långa lopp. Ha riktig mat som pannkakor, ost och liknande.

Sandsjöbacka Trail 90 - Lång och tuff traillöpning genom snö

Så där ett halvår efter loppet har jag äntligen återhämtat mig...eller fått tid till att skriva klart en rapport.

Väckarklockan ringer klockan 2 på natten. Klockan har inte registrerat någon sömn alls. Jag tror ändå att jag sovit ett par timmar. Fullt tillräckligt för en heldag med löpning…

Vanlig helgfrukost med gröt, äggmacka, kaffe och juice och sedan bilen upp till Skatås för att hoppa på bussen ner till starten vid Tjolöholms slott söder om Kungsbacka. Det har snöat hela natten så det ligger en hel del snö på marken. Tänker på 180 km-löparna som varit ute hela natten och slitit för att hinna ner till starten för 90 km (som egentligen är 96 km) kl.06. Enligt trackingen kommer många att tvingas bryta då det tagit för lång tid. Det verkar ha varit slitigt.

Allt är välorganiserat. Dock lite kall lokal vid starten, men det blev behagligt när jag dragit på mig regnkläderna utanpå allt. Där ligger några 180 km-löpare utslagna eller i sovsäckar och det kommer in någon ny då och då. De flesta verkar stanna här. Det här blir spännande. Den längsta distansen jag någonsin gjort i ett svep. 96 km.

Start kl.06 på morgonen. Det är mörkt, några få minusgrader och snö överallt. Det börjar med en fin löpning ute vid Tjolöholms slott och havet. Tyvärr så är det väldigt mörkt så man får inte uppleva hur fint det verkligen är, men man kan fantisera lite hur det kunde se ut. Efter 3 km kokar jag i mina regnkläder så de åker av och jag ligger helt plötsligt sist. Nu gäller det att lägga på ett kol för att inte komma sist i mål. Det är ju bara 93 km kvar så det är inte mycket tid att jobba ikapp på :-)

En stor fördel när det är snö är att det är jättelätt att följa banan. Jag hade förberett både GPS-klockan och mobilen med banan, men behövde inte använda det alls. Det är bra då min klocka inte överlever särskilt mycket längre tid än 10-12 timmar med aktiv navigering. Utan navigering klarar den runt 24 timmar. Var man det minsta osäker på vilken väg man skulle ta så var det bara att titta på marken. Såg jag spår efter trailskor så var jag rätt. Förutom spår i snön så var hela banan föredömligt snitslad med flaggor, snitslar och reflexer. På vissa ställen hade den som märkt upp banan gått loss helt och snitslat allt man kunde hitta. Andra ställen var det lite mer sparsmakat, men ändå tillräckligt. Det klurigaste var när banan svängde 90 grader från en väg in på en liten stig. Hade ett par tillfällen där jag fortsatte några meter innan jag såg att snitslingen hade upphört.

Nackdelen med snö är att det är som att springa i sand. Det går åt mycket mer energi till att transportera sig framåt. I depån i Sisjön som är den sista innan mål sa en av funktionärerna att om det hade varit bättre underlag så hade det tagit en timme mindre att springa och nu var det en del löpare som inte hann med reptiderna. Jag valde att springa i Altra Lone Peak 7. De fungerade helt suveränt till den här typen av terräng. Bra fäste i snön och ok på is. Det var inte mycket is att prata om. Det mesta hade täckts med ett lager av packad snö. Jag halkade en enda gång och blev sittande. Det var snön som låg packad på isen som släppte och gled iväg på en utförslöpning. Det hade inte hjälpt med några dubbar där.

Depåerna var bemannade med glada funktionärer som peppade hela vägen i mål. Depåerna låg ungefär var 20 km så det blev 4 depåer. Den första är obemannad och bara med vatten, men jag och en del andra jag sprang med just där råkade missa den så jag sprang de första 37 kilometer utan att fylla på något. Med bara 1 liter vatten i västen trodde jag att det skulle bli tufft, men konstigt nog räckte vattnet hela vägen fram och jag hade lite över. Jag drack definitivt för lite. Hur gick det där till?

Planen var som min vana trogen att dricka lite var 15:e minut och äta något var 30:e minut. Det fungerade kanske i 3 timmar. Sen började jag tänja på mattiderna. Det som innan loppet verkade gott var inte längre gott och lockande. Jag hade lastat västen full med kexchoklad (för att de fungerar bra vid minusgrader), Maurten och High5 gels + cashewnötter och smågodis. Efter 6 timmar så gav jag upp helt på maten. Det gick inte att äta något alls. I andra depån hade jag fyllt mina två flaskor med sportdryck och det gick ner så jag beslutade mig för att enbart köra med sportdryck resten av loppet. Hur jag mår dagen efter får vara ett problem för den dagen. I depåerna åt jag lite av det som bjöds och att jag tog ett glas med Coca Cola i varje depå. Det gjorde att jag började må bättre och bättre. Jag mådde aldrig illa, men det var bara att jag inte ville äta något.

Vädermässigt var det nog bland det bästa man kunde önska sig. Inte för kallt. Det var lätt att välja kläder. Många oroade sig för kylan då det såg ut att bli riktigt kallt först. Jag hade till och med packat med handvärmare. Inget regn.. När vi kom till Sandsjöbacka naturreservat så var det mycket folk ute i området då vädret var så bra. Parkeringarna var packade med bilar. Flera var intresserade av vilka tokar det var som var ute och sprang mitt i vintern. Alltid kul att göra folk chockade över antal timmar och hur långt vi springer. Halvvägs vid 48 km så hade det gått 7 timmar. Jag hoppades då fortfarande på mitt mål på 15 timmar. Att springa andra halvan på 8 timmar kändes inte orimligt. Då hade jag inte räknat med att terrängen på slutet skulle ha så extremt många höjdmeter som det har.

Det här loppet är riktig traillöpning. Jag har sprungit en del traillopp, men inget som är så här mycket nästan obanad terräng som snirklar sig fram genom skogarna. Terrängen på slutet genom Änggårdsbergen, Safjället och Delsjöområdet är tuff och mycket klättrande upp och ner för bergen och över stockar och stenar. På några ställen var jag tvungen att klättra på alla fyra och hålla i träden för att ta mig upp och ner säkert. Det var inte många meter man fick återhämta sig med springa på en bred promenadstig innan man återigen vek in mellan träden för att klättra uppåt eller nedåt på smala stigar.

I mörkret så börjar fantasin spela en spratt. Snön gjorde att jag såg alla möjliga väsen. Troll, Mårran, tomtar och snömannen dök upp här och där. Inte skrämmande. Mest komiskt och intressant vad hjärnan kan konstruera utifrån mörker, snö och trötthet. Alla löpare måste ha sett det lilla trollet som höll i en liten röd banflagga…

När man närmar sig målet så börjar man mentalt att ställa in sig på att nu är det snart slut, men det tar aldrig slut. Terrängen på slutet är tuff och det bara fortsätter upp och ner för alla backar som finns. Har man sprungit i Delsjöområdet innan så känner man till massor av stigar, men det är inte de som banan följer. Istället går banan tvärs emot stigarna. Det känns i alla fall så och med all snö så ser man inga stigar.

Målet kom i alla fall till slut. Skönt att få komma in i en varm stuga och få av sig skor och strumpor och halta fram och få sig en väldigt stark soppa så att man vaknar till och sen bara njuta av att vara stilla och småprata med andra tävlande och funktionärer.

96 km på 16 timmar. Nytt rekord både i distans och tid. Springa igen? Jag tycker om variation så det kan vara aktuellt om det skulle vara mer barmark och få uppleva skillnaden.

Tips

Snödamasker/gaiters på skorna. Skönt att slippa få snö och skräp i skorna + att det ger lite extra värme.

Realistisk energiplan. Det är sällan man tränar på att vara ute så här länge. Vad som funkar i 3-4 timmar kanske inte funkar i 10 timmar. Var beredd på att ändra din matplan.

Träna höjdmeter! För ett sånt här lopp så kände jag att min bristfälliga träning på höjdmeter tog ut sin rätt. Jag orkade helt enkelt inte med över 2000 höjdmeter.

Återhämtning

På grund av min ytterst bristfälliga kosthållning så trodde jag att det skulle bli jobbigt dagarna efter, men jag mådde prima. Sov gott på natten, ingen huvudvärk dagen efter, åt som vanligt.

Det var inte lätt att gå upp och ner för trappor de första två dagarna eller ens att gå som en normal människ. Ingen smärta från någon skada eller något som inte skulle försvinna inom några dagar. Efter 3 dagars vila med promenader varje dag så cyklade jag och 6 dagar efter loppet sprang jag igen.

Funderingar efter loppet

Sportdryck som primär energikälla? Det kanske är en bra idé för mig. Hur länge funkar det? Om man istället för att äta var 30:e minut siktar på att äta ännu mer sällan och då lite mer i gåvila så kanske mer går ner.

Bunketorp Backyard Ultra Trail 2022

 Vad hände på Bunketorp Backyard Ultra Trail 2022?

Det var min första backyard ultra så jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Jag hoppades på minst 12 varv och efter det så fick man helt se hur länge jag skulle hålla mig kvar. Det blev inte riktigt så långt som jag hoppades på. Jag steg av efter 10 varv. Inte helt usel prestation. Det var mitt första försök. 10 timmars löpning och en sträcka på 67 km. Majoriteten av deltagarna hade då brutit.

Bunketorps backyard ultra är väldigt välorganiserat. De hade stora tält för alla deltagare att sitta i och ha sina prylar och stolar. De bjuder hela tiden på mat, kakor, godis, chips, frukt m.m. och då och då så kom de även ut med isglassar. Passade väldigt bra i värmen.

De grillar hamburgare till varje deltagare som bryter. Det finns plats för egna tält.

Vad hände? Det var väldigt varmt och betydligt backigare än vad jag hade förväntat mig. Starten är i en uppförsbacke och nästan hela första kilometern går lätt uppför. Värmen gjorde att man var tvungen att dricka mycket vilket jag brast kraftfullt med. Mina nya flaskor från Silva har en usel kork vilket gör det jobbigt att dricka så drack för lite. Jag borde ha tömt minst 5 dl per varv, men det blev nog bara 1-2 dl och när jag sen fick huvudvärk och började dricka mycket så var det för sent.

Efter 6 varv så var jag djupt nere i mörkret och tänkte konstant på att avbryta. Jag blev peppad av andra deltagare som pushade mig vidare, men till slut så var jag sist in på varje varv med under 5 minuter över till att fylla på vatten och energi vilket blev för jobbigt. Jag hann inte gå till min stol och fylla på med salt utan det enda jag gjorde var att fylla på vatten eller sportdryck och sen gå till startfållan och ut på nästa varv. Det kunde bara gå åt ett håll...

Efter att jag gått ut på varv 10 så bestämde jag mig för att nu räcker det så jag lade in ett par högre växlar och tryckte på in i mål. Passerade flera andra som också var på väg utför och ner i mörkret.

Sen fick jag äntligen sitta i min stol. Där satt jag i en timme, åt chips och drack coca-cola och tittade på de andra som fortsatte att springa...och bryta...

Det som kan lura en är att det ser ut som att man kan springa väldigt långsamt. 6,7 km/h är inte särskilt snabbt. Det man inte tänker på, i alla fall första gången man gör en backyard, är att man går i backarna för att orka många många timmar och behöver fylla på vätska, mat och vila en stund för att orka fortsätta. Tiden i depån går oerhört fort. Kommer man in på 50 minuter så har man 10 minuter på sig, men då ska man hinna fylla på med vätska, energi, salt och sitta ner en stund. 3 minuter innan nästa start så ringer det till start och då är det bara att pallra sig upp igen så att man i alla fall är i startfållan en minut innan starten går. 3-5 minuter vid varje depåstopp försvinner alltså lätt till allt annat än vila i stolen. Idealiskt hade jag önskat 15 minuter i depån varje varv, men då måste jag öka farten.

VM i backyard ultra gick i september. Vi fick ett nytt världsrekord på 101 varv, dvs. 101 timmars löpning. Tittar man på tiderna där så ligger de flesta på 45-52 minuter per varv i snitt. Det ger en hastighet på 7,7-8,9 km/h. Iofs inte jättesnabbt det heller, men ska man gå i backar, äta, toalett etc. under rundan så drar tiden lätt iväg.

Vad händer härnäst? Jag har anmält mig till Jernbrukets Backyard Ultra som går den 2 juni 2023. Då är målsättningen att klara minst 12 varv. Det borde i alla fall vara lite svalare så värmen inte är ett lika stort problem.

Tänk på till nästa gång:

• Skönt med stol med hög rygg och att ha en fotpall att lägga upp fötterna på.
• Ha inte med så mycket grejer. De bjuder på massor och lite till.
• Drick ordentligt med vatten varje varv (~5 dl), ta salttabletter/chips/salt varje varv.
• Ät något som går ner varje varv. Gels? Det fungerar för en del. Andra vill ha mer normal mat.
• Ta med ett lass gels om övrig mat inte går ner.
• Börja testa olika gels redan nu.
• Ha en pirra för att köra utrustningen från bilen och till tävlingsområdet om det är mycket prylar.
• Eget tält med en tältsäng var skönt att ha efter tävlingen. Jag övernattade där för att vila upp mig inför bilkörningen hem.
• Träna höjdmeter. Det blir många höjdmeter efter ett tag även om varje varv inte har så många.

72 timmars ultra run - 100 miles + 100 km

100 miles/161 km + 100 km = 261 km! Lite mer än 6 marathon. Det blev min uppnådda distans på de 3 dygn som jag hade på mig. Jag avbröt efter 65 timmar och 58 minuter då mitt högra knä inte alls ville vara hjälpsam längre. Jag hade då gått/haltat mig fram i 14 km för att nå mitt C-mål. A- och B-målen krävde att jag fortsatte 80 eller 50 km till vilket inte fanns på kartan.

Enligt min GPS-klocka rörde jag mig i 38 h 39 min av den totala tiden. Det ger en tid på 27 h 19 min då jag stod still av någon anledning. Jag har själv loggat att jag sovit 12 timmar. Det ger cirka 15 timmar som ägnades åt att äta, stå/sitta still, duscha, packa prylar, byta om etc.

Fredag

Jag började min löpning på fredag kväll och sprang norrut mot Kungälv. Det är mycket folk som kör runt på kvällarna. Det luktar söt rök från bilar som står på parkeringar utanför stängda butiker. Hmmm... På nätterna på E6:an testar många toppfarten på sina bilar. De första timmarna var helt ok. Pigg på att klara av mina första två maraton. Efter 7-8 timmar så var det däremot inte alls lika roligt. Mörkt och kallt ute i skogarna på Hisingen. Varför har så många lamporna tända inne husen nätterna? Jag kan inte tänka mig att var och varannan husägare är vaken 3-4 på natten. Vattnet började ta slut och sökandet började. Jag hade letat uppe i Kungälv, men hittade inget. Allt är stängt och inga vattenutkastare står att finna. Till slut hittar jag en vattenutkastare på en verkstad. Den verkar inte ha använts på länge så jag låter den spola ett tag. Vattnet smakar ok, men kanske lite gammalt. Fyller en av två flaskor. Vågar inte riskera att dricka för mycket av det. McDonalds vid Stigs Center hägrar. Kommer till slut fram dit och får mig en fin frukost med McMuffin, juice, kaffe och en stor vatten så jag kan fylla mina flaskor igen.Efter det så är det raka vägen hem för att sova. Hade inte tänkt sova, men nattens löpning har slitit på mig mer än vad jag trodde. 2 timmar sömn och total stopptid på 4,5 timme. Under den tiden så tvättar jag kläder, duschar, äter, sover, äter igen, på med nya kläder, packa nytt och sen ut.

Jag har efter natten insett att rundor som är runt 80 km är för långa. Jag beslutar mig för att korta ner alla planerade rundor till 40-50 km.

Lördag

Sticker iväg på lördagens runda. Den är beräknad till ca 50 km och går söderut mot Hovås. Nu rullar allt på fint. Skönt att springa i dagsljus. En sväng ut i Sandsjöbacka naturreservat och sen hemåt längs kusten. Rundan blev till slut bara ett maraton, men jag hann hem innan min fru gick och lade sig. Sover ganska länge för att slippa de värsta nattimmarna och jag har nu blivit rejält trött. Har svårt att hålla mig vaken medan jag äter. 5,5 timme sömn + 4 timmar övrig tid hemma.

Söndag

Söndag morgon sticker jag iväg på nog den bästa rundan. Jag vet att jag snart kommer ta 100 miles (161 km) och det är strålande solsken. Lite stel, men i övrigt mår jag ganska bra. Har sovit och vilat mycket. Springer söder om Delsjöarna mot Mölnlycke och svänger sedan norrut. Vid Kåsjön når jag äntligen 100 miles och firar vid Kåsjön med godis och vila. Det blir lite extra paus för det tar nästan 30 minuter att synka hela passet från klockan till Garmins servrar.

Startar nästa pass och är rejält hungrig då det är lunchtid. Lägger om banan så att jag kommer till McDonalds i Partille. Liten burgare, liten cola, liten kaffe, stor kaka och stor vatten. Efter den pausen så är det raka vägen hem för vila.

Det går inte att sova hemma utan jag ligger ner och vilar i 20 minuter. Är hemma totalt 2,5 timme.

Sticker iväg vid 17:30 på söndag för kvällens löpning som ska gå ut mot Torslanda och är mycket i Volvos industriområde Arendal. Återigen märker jag att det går trögt att springa in i mörkret. Jag trivs helt enkelt bäst med att springa mot ljuset tidigt på morgonen. Jag observerar en hel del märkliga omlastningar från lastbil till personbil här och där. Jag undviker att titta för mycket. Det kan ju vara legitimt, men om jag har otur så springer jag in i något jag inte ska se. Fötterna börjar göra ont och jag märker att farten sjunker mer och mer. Jag beslutar mig för att korta ner rundan så mycket som möjligt. Planen hade varit att springa 50-60 km, men nu blir det nog strax under 40 km. Höger knä börjar göra väldigt ont. Så ont att det är svårt att springa. Lyckas ändå stappla mig hem de sista 10 km för nattvila. Kommer hem vid midnatt. Sover 4,5 timme och är hemma totalt 8 timmar.

Måndag

Planen var att springa två rundor på måndagen, men efter nattens hemska avslutning beslutar jag mig för att det bara kommer bli en enda runda till och den behöver bli ett maraton för att jag ska nå mitt mål att 261 km.

Jag väljer lite mjukare underlag och springer upp i Änggårdsbergen. Det går förvånansvärt bra så jag fortsätter springa söderut. Jag tänker att jag kör på så långt det går. Hur jag tar mig hem får lösa sig. I nödfall går det att ta en taxi. Kommer ner i Balltorp och runt Hills golfbana. Strålande solsken. Jag lyckas faktiskt bli solbränd. Vänder hemåt och i en nedförsbacke får jag återigen knäproblem. Det gör jätteont och jag sätter mig på en sten och åkallar hjälp från ovan...typ. Inget händer så jag fortsätter halta nedför backen. Det fortsätter göra ont. Nu börjar jag allvarligt fundera på att avbryta. Så här kan jag inte fortsätta. Det är ju värre än igår kväll ute vid Volvo. Jag bestämmer mig för att försöka ta mig till Mölndal i alla fall. Det är 4 km jag ska halta fram. Kommer jag dit så kan jag sätta mig och fundera på livet och nästa steg.

Väl i Mölndal inser jag att det inte finns någon McDonalds inne i stan så jag irrar ett par varv runt ett kvarter inne i Mölndal centrum innan jag bestämmer mig för att fortsätta gå och halta hemåt. Det är ju bara 10 km kvar. Går det så går det. Ska jag lyckas? Jag tänker att om jag hittar en elsparkcykel finns det stor risk att jag avbryter, tar den och åker hem.

Jag hittar igen elsparkcykel. Jag går förbi några lånecyklar, men tänker att det nog inte kommer funka att cykla upp för backen i Toltorpsdalen med mitt knä. Bättre jag fortsätter gå. Kilometrarna tickar ner och när jag kommer in i Slottsskogen är det ju bara 4 km kvar. Jag vet att det bara är 2 km kvar till hem så jag behöver få till 2 km extra. Väl utanför mitt hus så är det mycket riktigt 2 km kvar så jag får börja gå varv runt de närmaste kvarteren tills jag uppnår den distans jag i snart 3 dagar jobbat för att nå!

Ingen känslostorm, inga tårar, bara lättnad att slippa gå/springa/halta mer. Äntligen hemma, stå i duschen tills jag blir varm och sen på med underställ och varma kläder. Ligger i soffan och har det så bra. Jag lyckades med 261 km på mitt första försök. Min längsta runda innan det här har varit 56 km. Det mesta känns kort efter det här.

Om en månad har jag nästa ultralopp. Det är Aktivitus Trailrace på 63 km. Låter kort :-)

Mina planerade rundor

Vad det sen blev efter att jag kortat ner rundorna

Bra saker:

• Inga blåsor eller skavsår på fötterna alls. Jag varken tejpade eller smörjde på något sätt. Jag har jobbat mycket med fötterna (vård och träning) senaste året och börjat använda en annan typ av skor (Altra som är extra breda och fotformade) och strumpor (Injinji tåstrumpor) som gjorde att de klarade sig så väldigt bra.
• Pannkakor gick alltid ner. Jag åt 15 stycken. Bars, godis och nötter fungerade inte alls lika bra.
• Ostkaka med grädde och sylt slinker ner ganska bra hemma.
• På McDonalds kan man alltid hitta något som passar magen. Inte minst så har de vatten. 

Fel jag gjorde:

• Inte tillräckligt med vatten med ut på varje runda. Det tog slut 3 gånger på 5 möjliga rundor!
• Rundorna jag planerat var allt för långa. Idag orkar jag inte dubbla maraton per runda utan ett maraton var mer lagom.
• Mina platta rundor var inte alls så platta som jag hade trott. När jag kollar banprofilerna i efterhand är det väldigt många höjdmeter på flera av dem. Orutinerat att inte kolla på profilen som jag har mitt framför ögonen på mig.
• Rundorna var inte planerade utifrån möjligheter att fylla på med vatten och mat. Naiv som jag var trodde jag att jag skulle hitta butiker och vattenutkastare, men det gör man inte mitt i natt ute på landsbygden bland privata hus.
• Nattlöpning är inget vidare kul. Planera istället in sömn så den ligger tidigt på natten och att jag börjar springa strax innan soluppgång.

Fysiska problem under löpningen:

• Höger knä började göra ont på söndag kväll, men efter sömnvila så fungerade knäet bra igen...i 28 km och sen var det dags att börja kämpa.
• Skav på nyckelbenen från löparvästen. Löstes genom att tejpa på kinesiotejp på båda sidorna.
• Ont i fotsulorna. Försvann efter varje paus.
• Värk och spänningar i trapezius.
• Värk i armvecken på grund av statisk vinkel på armen. Fick springa långa stunder med utsträckta armar.
• Överläppen har blivit så torr och bränd i solen att den spricker när jag försöker öppna munnen.

Kvarstående fysiska problem efter 4 dagar:

• Höger knä - Svårt att gå utan att halta, men det blir lite bättre för var dag. Jag hoppas på full återställning till 1 april.
• Höger häl - Posterior tibialis-senan eller hälsenan eller båda två.

Klassiker nummer 5 avklarad!

Min femte Klassiker avslutades den 15 juni 2019 och jag fick ut mitt 5-årsdiplom som nummer 998. Nu känns det som jag är klar med Klassikern. Jag gjorde fyra stycken i rad från 2005-2009, tog uppehåll i 10 år, fru och två barn och nu när minsta barnet är 4 år så fungerade det att träna tillräckligt mycket igen.
Det finns ju andra lopp som man kan göra förutom Klassikerloppen och just nu tränar jag för SwimRun och på sikt även ultralöpning med förhoppning om att komma upp i 100 miles (160 km) i alla fall på ett lopp.

Vansbrosimningen - Det var en väldigt varm sommar 2018 så vattentemperaturen var hög. Jag hade en förhoppning om att komma under 1 timme och nytt PB, men missade det med 1,5 minut.
Lidingöloppet - Jag hade varit skadad i benet några veckor innan + direkt efter det en veckas förkylning så jag var rädd att missa hela loppet. På tävlingsdagen hade jag snuva, men inga andra symptom så jag körde på. Under de förutsättningarna så hade jag inga höga mål utan det handlade om att ta sig runt. Siktade på 2:50 och sprang in på 2:59.
Öppet spår - För en gångs skull hade jag tränat riktigt mycket skidåkning på snö. Ett till två pass i veckan i Göteborgs "skidtunnel" Skidome. Det gjorde att det var en fröjd att skida 9 mil och nytt ordentligt PB på 8:28 vilket är 1 timme och 15 minuter snabbare än jag någonsin åkt. Det finns fortfarande mycket att jobba på, men träning ger verkligen resultat. Skulle jag göra det igen så skulle jag köra 2-3 pass i Skidome varje vecka + skiergometer hemma några timmar i veckan. Det är ju nästan bara stakning hela loppet.
Vätternrundan - Det blev inte riktigt så mycket träning som jag hade hoppats på, men jag fick ihop mina 100 mil och flera långpass så jag var helt ok förberedd. Det blev perfekt väder och jag slapp allt regn. Rullade in på nytt PB på 10:33 med 3 minuter till godo. Inte särskilt ont i kroppen. Mest i nacken.

Alla resultat

Lopp	År	Startnummer	Placering	Tid
Vansbrosimningen	2018	5736	1740	1:01:34
Lidingöloppet	2018	40730	6186	2:59:44
Öppet spår	2019	5435	-	08:25:52
Vätternrundan	2019	2411	-	10:33:54
Total tid:				23:04:04

Kostnader:
Förra klassikern gick på 11929 kr
Årets klassiker gick runt på: 41276 kr
Det är uppdelat på:
Anmälningsavgifter, resor, mat etc.: 8944 kr
Löpning: 2599 kr
Cykling: 15661 kr
Skidåkning: 10502 kr
Simning: 3570 kr

Saftig kostnad i år! Efter 10 år behövde jag förnya en hel del saker och jag hade vuxit ur alla skor och pjäxor. Sen blev det ju även effektpedaler, trainer + tillbehör, årskort Skidome, klippkort Valhallabadet som kostade extra mycket. Bara det kostade ca 14000 kr.

Kostnader för min 5:e klassiker - Inlägget uppdaterades 2019-07-11

Femte klassikern. Jag gjorde min fjärde klassiker år 2009 och nu är det dags att ta den femte och ta ut ett femårsdiplom.

Den här gången är planeringen lite bättre än tidigare. Med två barn så är tiden begränsad så man får planera bättre och tänka på hur man löser det bäst. För att maximera träningstiden innan varje lopp så börjar jag med Vansbrosimningen 2018 och avslutar med Vätternrundan 2019. Det gör att det är maximal tid mellan varje lopp. Planen är att börja träna grenspecifikt ett år innan loppet går.

Anmälningsavgifter, mat, boende etc. (8944 kr):

• Anmälningsavgift Vansbrosimningen - 624 kr
• Kostnader Vansbrosimningen (boende, resa, mat etc.) - 0 kr (kombinerades med semester)
• Anmälningsavgift Lidingöloppet - 795 kr
• Kostnader Lidingöloppet (boende, resa, mat etc.) - 795 kr
• Anmälningsavgift Vasaloppet - 1265 kr
• Kostnader Vasaloppet (boende, resa, mat etc.) - 4065 kr
• Anmälningsavgift Vätternrundan - 1400 kr
• Kostnader Vätternrundan (boende, resa, mat etc.) - 0 kr

Löpning (2599 kr):

• Solglasögon - Bliz Motion+ - 499 kr
• Löpartights Kalenji korta compression trail - 299 kr
• Löpartights Kalenji korta trail - 199 kr
• Löpskor - Adidas adizero adios 3 - 1008 kr
• Seedningslopp Hagenloppet Skövde - 200 kr
• Övriga kostnader seedningslopp Skövde - 99 + 145 + 150 kr

Cykling (15661 kr):

• Cykelhjälm - Bell Stratus MIPS - 1499 kr
• Däck - Continental GrandPrix 4000 S II 25-622 - 805 kr
• Cykelskor - Scott Road Expert BOA - 1499 kr
• Klossar Look Keo Grip - 179 kr
• Effektmätare Garmin Vector 2 - 4766 + frakt 241 = 5007 kr
• Trainer Tacx Flow T2200 (begagnad) - 900 kr
• Trainerdäck Schwalbe Insider 23-622 - 242 kr
• Windfree + fodral - 364 kr
• Hjälmmössa GripGrab Lightweight Thermal - 204 kr
• Cykelbyxa Bib Shorts 8848 Altitude Flow - 499 kr
• Cykelbyxa Shorts Endura 6-Panel II - 339 kr
• Muc-Off Athlete Performance Chamois Cream - 138 kr
• Topeak Bar X-Tender - 146 kr
• Garmin Forerunner styrfäste - 117 kr
• 2 x Shimano Ultregra 6700 Kassett - 1124 kr
• 2 x Shimano Ultegra 6701 Kedja - 470 kr
• Cykelhandskar Giro Strade Dure LF - 469 kr
• Cykellås - Kryptonite Evolution Mini-7 Cykellås + Kryptoflex - 519 kr
• Hjälmmössa GripGrab UPF 50+ Lightweight - 259 kr
• WD-40 - 73 kr
• Luxorparts Air duster Tryckluft på burk - 120 kr
• Luxorparts UDL Torr smörj - och låsspray - 110 kr
• Continental EasyTape Fälgband - 50 kr
• Cykelkeps GripGrab Classic - 149 kr
• 3 x GripGrab All-Season Strumpor - 315 kr
• 2 x Elite Super Corsa MTB Vattenflaska 750ml - 65 kr

Längdskidåkning (10502 kr):

• Pjäxor TECNOPRO Ultra Pro (begagnade från Tracks Recycle) - 400 kr
• Årskort Skidome - 3600 kr
• Skidskåp Skidome - 890 kr
• Skidjacka och skidbyxor Salomon RS Softshell - 2198 kr
• Inlines - K2 F.I.T. 84 Speed Boa - 2299 kr
• Skidmössa Craft retro knit - 200 kr
• Underställ (tröja och långkalsonger) Craft Active Intensity - 399 kr
• Fästavalla Swix VX63 Burkvalla - 299 kr
• Glidvalla Skigo Easy Glide - 119 kr
• Camelbak Omega Reservoir Dryer - 98 kr

Simning (3570 kr):

• Badbyxor Speedfit Pinnacle V Jammer Navy/Röd från Speedo - 500 kr
• Mesh bag - 149 kr
• Simfenor DMC Elite - 395 kr
• Imskyddsmedel - 75 kr
• Klippkort Valhallabadet - 500 x 4 kr
• Simglasögon Zoggs Predator -253 kr
• Cardio cap från Finis - 49 kr
• Neoprenlim - 149 kr

Totalt (2019-04-18): 41276 kr

Göteborgsvarvet 2018

I lördags den 19 maj så sprang jag mitt 13:e Göteborgsvarv och min plan var att klara 1:45 eller i alla fall vara snabbare än förra året då jag sprang på 1:50. Det kändes inte som ett orimligt mål med tanke på att jag tränat mer och kört flera långpass så jag borde vara van vid längre distanser.

Det var ganska varmt, men inte tokigt varmt så det borde gå att prestera. Jag hade startgrupp 9 med starttid 14:15, men min vana trogen så kom jag för sent till start och hamnade i startgrupp 11. Jag väntade till allra sist i den gruppen för att ha fritt den första kilometern. I startgrupp 12 såg jag att löparen med 1:45-skylten var så jag borde kunna hänga på honom när han kom i kapp mig.

Strax innan Älvsborgsbron sprang 1:45-löparen om mig och jag försökte hänga på, men han kom lite för långt bort så jag fick aldrig häng på honom. Det blev en jakt för att inte tappa honom ur sikte. Han försvann längre och längre bort och det kändes som att min kamp var förgäves så jag gav upp det vid 10 km.

Strax efter 12 km brukar jag alltid ta en paus vid ett träd. Det har inte slått fel ett enda år. Jag stannar alltid till där. Kanske psykologiskt. Efter det korta stoppet så tappade jag tempot och från att ha legat runt 5 min/km så började jag ligga närmare 6 min/km. I och för sig så är det jobbigt upp för Göta älvbron och det svaga motlutet uppför Avenyn, Vasagatan och Övre Husargatan, men inte så jobbigt att jag ska ligga runt 6 min/km resten av loppet.

I höjd med Linnéplatsen blev det totalstopp. Ambulans och poliser och en svajande röd flagga mitt på banan. Jag stod långt bak så jag såg inte vad det gällde. Någon hade kollapsat och ganska allvarligt. Det var nog en av de 27 som åkte till sjukhuset eller de 60-tal som kollapsade. En minuts stillastående. Personligen var det ganska skönt med en kort ofrivillig paus.

In i mål på 1:57:27. Cirka 7-12 minuter långsammare än planerat. Vad hände? Jag kände mig ju ganska förberedd. Vad har jag gjort för fel?
Det jag kan se är att jag är för bekväm. Jag pressar mig inte utan kör i princip samma pass varje gång. Inga farthöjningar och inga distansökningar. Jag spelar Ingress vilket gör att jag springer omkring och tar portaler på mina rundor vilket gör att jag stannar till då och då och får en paus.

Hur kommer det gå på Lidingöloppet i höst? Målet där är att klara det på under 3 timmar. Om jag inte förändrar något så kommer jag landa på över 3 timmar och ha det rejält tufft.

Träningsplan
Planen för att prestera bättre är att anstränga mig mer och faktiskt träna och förbättra mig. Inte bara bibehålla min nuvarande kondition och tempo.
Kör jag korta pass så ska jag pressa mig till höga hastigheter. Kör jag långa pass så ska jag primärt springa längre, men längre än 30 km känns onödigt för tillfället. Om jag kommer till 30 km så får jag istället öka tempot. Min målsättning på sikt är att ligga på 5 min/km som distanstempo. Det ger bra tider på alla längre distanser.

Rönnbär, oxelbär och hagtorn

I slutet av sommaren förra året så plockade jag några ätbara bär som jag har torkat för att se om det är något att ha.

De tre bär jag plockade var rönnbör, oxelbär och hagtorn.

Rönnbär

http://www.skogsskafferiet.se/ronn/
De smakar helt enligt förväntan surt. Helst ska man skörda dem efter första frosten, men det ska även gå att frysa in dem för att få samma effekt. Jag frös in dem. Efter frysning smakar de fortfarande surt. Jag upplevde inte någon nämnvärd förbättring.

När man torkar dem så klibbar de ganska mycket, men det försvinner ju mer de torkar. Som torkade smakar de fortfarande surt, men inte så mycket som färska.

De går att äta som de är och innehåller mycket C-vitamin. Fungerar bra i müsli.
Ät inte för många på grund av att de innehåller sorbitol som är laxerande. Exakt vad som räknas som för många är oklart. Man får nog prova sig fram och märker då när "rätt" mängd uppnåtts.

Oxelbär

http://www.skogsskafferiet.se/oxel/
Mjölig konsistens. Inte särskilt söta. Något sötare efter att de torkat och kan då användas ungefär som russin. Lukten av de torkade bären är inte särskilt trevlig, men smaken är faktiskt mycket bättre även om de inte är jättegoda. Bären kan kokas till gelé eller torkas och malas som utfyllnad i mjöl. I kärvare tider har oxelbär även använts i soppor, vällingar, pannkakor, mos, sirap, öl och svagdricka. Bären ansågs också vara bra mot reumatism.

Enligt uppgift (på Skogsskafferiet) innehåller fröna vätecyanid som i stora mängder kan orsaka andningsstillestånd, men enligt Giftinformationscentralen är bären ofarliga. Den senare känns som den mest trovärdiga källan. Jag tror dock inte att man föräter sig på bären för så goda är de inte.

Hagtorn

http://www.recepthjalpen.se/hagtorn.html
http://www.dietguiden.org/baer/Hagtorn.html
Hagtornsbären är sötsyrliga i smaken och har en mjölig konsistens. De är inte speciellt saftiga och man äter dem sällan naturella. Men de går alldeles utmärkt att använda till sylt, gelé och som brännvinskrydda. Väldigt tråkig smak. Smaken var så tråkig och konsistensen så mjölig att jag inte ens brydde mig att spara dem.

Hagtorn har tillskrivits många läkande egenskaper och är därför inte speciellt ovanliga inom naturmedicin och då bl.a. för hjärtat. Både högt och lågt blodtryck kommer i balans med hagtorn och den stärker både hjärtat och blodkärlen.

Göra upp eld med eldstål

Jag har blivit mer och mer intresserad av överlevnad och att vara lite mer förberedd när zombieapokalypsen inträffar eller bara om det blir ett långvarigt elavbrott eller energikris vilket kan ställa till det med varuleveranser till butikerna.

En av de mest grundläggande konsterna inom överlevnad är att göra upp eld så jag kände att det var en bra start. För att klara av det så krävs det också en hel del övning så varför inte börja öva redan nu. Jag köpte på mig ett eldstål för flera år sedan och har inte hunnit testa det så nu i sommar så passade jag på när jag var ute i mina föräldrars sommarstuga som ligger ute i skogen. Första användningen blev inomhus för att tända den öppna spisen. Inga problem alls. Några få drag så tog det fyr, men det var ju väldigt idealiska förhållanden.

Nästa användning skulle vara mer verklig och jag skulle samla precis allt material i skogen och helst hitta det på marken för att inte bryta mot allemansrätten. Det ska också vara enligt konstens alla regler så steg ett är att bygga en ordentlig eldstad. För att förhindra markbrand så ska stenar även placeras under elden. I mitt fall så gjorde jag min lilla eldstad på en grusväg så risken för markbrand var minimal, men som sagt så vill jag göra det enligt konstens alla regler. En annan fördel med stenar under elden är att elden får mer syre.

Nästa steg var att ordna tändmaterial och ved. Det torra riset nederst på granar och det yttre lagret på björknäver är perfekt tändmaterial och är nästan alltid torrt eller torkar snabbt i fickan.
Jag plockade även lite torrt gräs, tjockare näver, småpinner och upp till lite större pinnar. Eftersom det här bara är en övning i att tända en eld och få fart på den så slutade jag där. Om det hade varit en verklig situation så hade jag sett till att ha tillräckligt med ved för flera timmar framåt.

På bilden är den färdiga eldstaden och allt tändmaterial som jag behövde. Allra längst till höger är en liten knappt synlig hög med papperstunn näver.

Granriset bröt jag mitt itu och buntade ihop. I mitten på risbunten stoppade jag lite av det papperstunna yttre från björknäver.

Slutligen var det dags att ta fram eldstålet och försöka tända. Det gick otroligt snabbt. Efter 3-5 drag så tog nävern fyr och granriset också. Jag slängde på gräs och mer näver som tog fart direkt. Snabbt på med småpinnar och så fort elden fått fäste i dem så åkte större pinnar på. Enda sättet att dokumentera det är att filma vilket jag tyvärr inte gjorde. Ni får nöja er med en bild på den färdiga elden tillsammans med mitt eldstål.

Att tända eld med eldstål är jättelätt. Det var också lätt att hitta torrt tändmaterial även fast det hade regnat i en vecka innan jag gick ut och plockade det.