Så där ett halvår efter loppet har jag äntligen återhämtat mig...eller fått tid till att skriva klart en rapport.
Väckarklockan ringer klockan 2 på natten. Klockan har inte registrerat någon sömn alls. Jag tror ändå att jag sovit ett par timmar. Fullt tillräckligt för en heldag med löpning…
Vanlig helgfrukost med gröt, äggmacka, kaffe och juice och sedan bilen upp till Skatås för att hoppa på bussen ner till starten vid Tjolöholms slott söder om Kungsbacka. Det har snöat hela natten så det ligger en hel del snö på marken. Tänker på 180 km-löparna som varit ute hela natten och slitit för att hinna ner till starten för 90 km (som egentligen är 96 km) kl.06. Enligt trackingen kommer många att tvingas bryta då det tagit för lång tid. Det verkar ha varit slitigt.
Allt är välorganiserat. Dock lite kall lokal vid starten, men det blev behagligt när jag dragit på mig regnkläderna utanpå allt. Där ligger några 180 km-löpare utslagna eller i sovsäckar och det kommer in någon ny då och då. De flesta verkar stanna här. Det här blir spännande. Den längsta distansen jag någonsin gjort i ett svep. 96 km.
Start kl.06 på morgonen. Det är mörkt, några få minusgrader och snö överallt. Det börjar med en fin löpning ute vid Tjolöholms slott och havet. Tyvärr så är det väldigt mörkt så man får inte uppleva hur fint det verkligen är, men man kan fantisera lite hur det kunde se ut. Efter 3 km kokar jag i mina regnkläder så de åker av och jag ligger helt plötsligt sist. Nu gäller det att lägga på ett kol för att inte komma sist i mål. Det är ju bara 93 km kvar så det är inte mycket tid att jobba ikapp på :-)
En stor fördel när det är snö är att det är jättelätt att följa banan. Jag hade förberett både GPS-klockan och mobilen med banan, men behövde inte använda det alls. Det är bra då min klocka inte överlever särskilt mycket längre tid än 10-12 timmar med aktiv navigering. Utan navigering klarar den runt 24 timmar. Var man det minsta osäker på vilken väg man skulle ta så var det bara att titta på marken. Såg jag spår efter trailskor så var jag rätt. Förutom spår i snön så var hela banan föredömligt snitslad med flaggor, snitslar och reflexer. På vissa ställen hade den som märkt upp banan gått loss helt och snitslat allt man kunde hitta. Andra ställen var det lite mer sparsmakat, men ändå tillräckligt. Det klurigaste var när banan svängde 90 grader från en väg in på en liten stig. Hade ett par tillfällen där jag fortsatte några meter innan jag såg att snitslingen hade upphört.
Nackdelen med snö är att det är som att springa i sand. Det går åt mycket mer energi till att transportera sig framåt. I depån i Sisjön som är den sista innan mål sa en av funktionärerna att om det hade varit bättre underlag så hade det tagit en timme mindre att springa och nu var det en del löpare som inte hann med reptiderna. Jag valde att springa i Altra Lone Peak 7. De fungerade helt suveränt till den här typen av terräng. Bra fäste i snön och ok på is. Det var inte mycket is att prata om. Det mesta hade täckts med ett lager av packad snö. Jag halkade en enda gång och blev sittande. Det var snön som låg packad på isen som släppte och gled iväg på en utförslöpning. Det hade inte hjälpt med några dubbar där.
Depåerna var bemannade med glada funktionärer som peppade hela vägen i mål. Depåerna låg ungefär var 20 km så det blev 4 depåer. Den första är obemannad och bara med vatten, men jag och en del andra jag sprang med just där råkade missa den så jag sprang de första 37 kilometer utan att fylla på något. Med bara 1 liter vatten i västen trodde jag att det skulle bli tufft, men konstigt nog räckte vattnet hela vägen fram och jag hade lite över. Jag drack definitivt för lite. Hur gick det där till?
Planen var som min vana trogen att dricka lite var 15:e minut och äta något var 30:e minut. Det fungerade kanske i 3 timmar. Sen började jag tänja på mattiderna. Det som innan loppet verkade gott var inte längre gott och lockande. Jag hade lastat västen full med kexchoklad (för att de fungerar bra vid minusgrader), Maurten och High5 gels + cashewnötter och smågodis. Efter 6 timmar så gav jag upp helt på maten. Det gick inte att äta något alls. I andra depån hade jag fyllt mina två flaskor med sportdryck och det gick ner så jag beslutade mig för att enbart köra med sportdryck resten av loppet. Hur jag mår dagen efter får vara ett problem för den dagen. I depåerna åt jag lite av det som bjöds och att jag tog ett glas med Coca Cola i varje depå. Det gjorde att jag började må bättre och bättre. Jag mådde aldrig illa, men det var bara att jag inte ville äta något.
Vädermässigt var det nog bland det bästa man kunde önska sig. Inte för kallt. Det var lätt att välja kläder. Många oroade sig för kylan då det såg ut att bli riktigt kallt först. Jag hade till och med packat med handvärmare. Inget regn.. När vi kom till Sandsjöbacka naturreservat så var det mycket folk ute i området då vädret var så bra. Parkeringarna var packade med bilar. Flera var intresserade av vilka tokar det var som var ute och sprang mitt i vintern. Alltid kul att göra folk chockade över antal timmar och hur långt vi springer. Halvvägs vid 48 km så hade det gått 7 timmar. Jag hoppades då fortfarande på mitt mål på 15 timmar. Att springa andra halvan på 8 timmar kändes inte orimligt. Då hade jag inte räknat med att terrängen på slutet skulle ha så extremt många höjdmeter som det har.
Det här loppet är riktig traillöpning. Jag har sprungit en del traillopp, men inget som är så här mycket nästan obanad terräng som snirklar sig fram genom skogarna. Terrängen på slutet genom Änggårdsbergen, Safjället och Delsjöområdet är tuff och mycket klättrande upp och ner för bergen och över stockar och stenar. På några ställen var jag tvungen att klättra på alla fyra och hålla i träden för att ta mig upp och ner säkert. Det var inte många meter man fick återhämta sig med springa på en bred promenadstig innan man återigen vek in mellan träden för att klättra uppåt eller nedåt på smala stigar.
I mörkret så börjar fantasin spela en spratt. Snön gjorde att jag såg alla möjliga väsen. Troll, Mårran, tomtar och snömannen dök upp här och där. Inte skrämmande. Mest komiskt och intressant vad hjärnan kan konstruera utifrån mörker, snö och trötthet. Alla löpare måste ha sett det lilla trollet som höll i en liten röd banflagga…
När man närmar sig målet så börjar man mentalt att ställa in sig på att nu är det snart slut, men det tar aldrig slut. Terrängen på slutet är tuff och det bara fortsätter upp och ner för alla backar som finns. Har man sprungit i Delsjöområdet innan så känner man till massor av stigar, men det är inte de som banan följer. Istället går banan tvärs emot stigarna. Det känns i alla fall så och med all snö så ser man inga stigar.
Målet kom i alla fall till slut. Skönt att få komma in i en varm stuga och få av sig skor och strumpor och halta fram och få sig en väldigt stark soppa så att man vaknar till och sen bara njuta av att vara stilla och småprata med andra tävlande och funktionärer.
96 km på 16 timmar. Nytt rekord både i distans och tid. Springa igen? Jag tycker om variation så det kan vara aktuellt om det skulle vara mer barmark och få uppleva skillnaden.
Tips
Snödamasker/gaiters på skorna. Skönt att slippa få snö och skräp i skorna + att det ger lite extra värme.
Realistisk energiplan. Det är sällan man tränar på att vara ute så här länge. Vad som funkar i 3-4 timmar kanske inte funkar i 10 timmar. Var beredd på att ändra din matplan.
Träna höjdmeter! För ett sånt här lopp så kände jag att min bristfälliga träning på höjdmeter tog ut sin rätt. Jag orkade helt enkelt inte med över 2000 höjdmeter.
Återhämtning
På grund av min ytterst bristfälliga kosthållning så trodde jag att det skulle bli jobbigt dagarna efter, men jag mådde prima. Sov gott på natten, ingen huvudvärk dagen efter, åt som vanligt.
Det var inte lätt att gå upp och ner för trappor de första två dagarna eller ens att gå som en normal människ. Ingen smärta från någon skada eller något som inte skulle försvinna inom några dagar. Efter 3 dagars vila med promenader varje dag så cyklade jag och 6 dagar efter loppet sprang jag igen.
Funderingar efter loppet
Sportdryck som primär energikälla? Det kanske är en bra idé för mig. Hur länge funkar det? Om man istället för att äta var 30:e minut siktar på att äta ännu mer sällan och då lite mer i gåvila så kanske mer går ner.
