Man hittar dit genom att åka förbi Botaniska Trädgården och sedan svänga in i Ängsgården. Efter lite kringilikrokar där inne så hittar man till slut stigarna upp i området.
Värmde upp på några vanliga stigar och bara irrade runt i 30 minuter. Tog den stig som verkade kul och som förde mig till ett annat område. Till slut så gav jag mig av ut på en microstig som blev äckligt brant. Jag som är nybörjare vågade inte åka ner så det blev till att kana ner på skorna. *Skäms*...men det gäller att veta sina gränser. Nästa hinder: 10-20 vindfällor. Släpa cykeln över dem, trampa omkring i halvträsk dyblöt om fötterna. Det ger karaktär :D Hoppa med cykeln över en bäck och nästa trilla i. 50 meter längre bort ser jag helt plötsligt ett par andra MTB-åkare som nästan har lika stora problem som jag.
Ett jättetrevligt par som cyklar MTB och vindsurfar. De började med MTB för ett år sedan så de var något...njae...mycket bättre än jag. Jag hängde på dem och de visade mig rejält svåra stigar. Jättesvåra för en nybörjare som saknar teknik. Bara att erkänna att man är rookie, ta cykeln på axeln och springa de delar jag inte kunde åka. De behövde nog inte sänka tempot så mycket för att jag var med.
De gav mig ett antal tips som jag måste tänka på:
- Sänk sadeln så att jag lättare kan komma ner bakom den när det går mycket utför. Som racercyklist vill man ju ha hög sadel, men det gör att jag tippar framåt hela tiden :D
- Minska på lufttrycket i bakdäcket. Det ger mycket bättre fäste. Egentligen inte ett tips från dem, men värt att notera här. Framdäcket vet jag inte vad jag ska göra med...
- När jag ska upp för stora stenar och branter så ska jag sitta långt fram på sadeln och trampa med konstant tryck. Annars är det lätt att det börjar spinna.
- Titta framåt! Om man tittar ner så hamnar man där!
- Sväng inte runt varje sten. Trampa till lite hårdare så lyfts framhjulet och jag åker över. Om man svänger fram och tillbaks så förlorar man både fart och balans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar