Jag pratade med en kompis igår och hon har läst vad jag skrivit om livet. Det hon kände var att jag är väldigt inriktad på prestationer och att jag strävar efter att hinna med så mycket som möjligt. När jag inte lyckas...vilket händer ofta eftersom det är så otroligt många saker jag vill göra....så får jag prestationsångest och känner mig som en dålig människa som inte gör någonting.
Idag på fikarasten så tog jag upp det där och vi kom fram till att många singlar i min ålder hamnar i sånt här. På något sätt så förväntas man ha uppnått vissa saker i den åldern; flickvän, bostad, barn, tryggt jobb och så vidare. Om man är singel så försöker man på olika sätt hitta ursäkter till att man inte har ordnat det där med familj och trygghet. Det uppnår man genom att vara så upptagen med prestationer och karriär att man helt enkelt inte hinner. Målen för vad man ska uppnå gör att man skjuter familjefrågan på framtiden.
När "vanliga" människor utan prestationsproblem (inte sexuella ;)) hör vad man sysslar med eller vill syssla med så känner de ofta att de inte gör någonting. T.ex. om man har hus, familj och barn så är det väldigt svårt att hinna med mer än arbete, barn, ta hand om huset, lite träning + kanske någon mer aktivitet. Troligtvis lever de mer sunda liv än de som alltid söker något nytt och aldrig kan varva ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar